Hälsofarligt utanförskap
På morgonens nyheter talar man återigen om att personer med psykiska funktionsnedsättningar inte kommer i arbete trots extra satsningar. Det är en katastrof för varje enskild person att inte ha något att göra på dagarna. Att inte ha en social tillhörighet eller någon som frågar efter en. Dag ut och dag in, lika tomma dagar. Det är också i högsta grad en fråga om hälsa. Få saker är så hälsofarligt som att leva i utanförskap utan social gemenskap.
Hur mycket är det värt att storsatsa på att alla personer med funktionsnedsättningar ska få något att göra på dagarna? Antingen ett lönearbete eller en utvecklande sysselsättning.
Sällan nämns våra grupper, de personer med omfattande rörelsehinder, när man talar om arbete.
Hur mycket är samhället berett att satsa för att alla personer med funktionsnedsättningar ska få ett arbete eller utvecklande daglig sysselsättning enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?
