Agnetha Syns och Hörs

Ekot och även Dagens Nyheter uppmärksammade igår att fler än någonsin blir av med sin personliga assistans. Under årets första sex månader förlorade 143 personer sin ersättning. Det är nästan lika många som under hela förra året! Det är skrämmande siffror som svart på vitt bekräftar den bild som vi har på RBU. Ungefär hälften av RBU:s medlemmar med egen funktionsnedsättning är beroende av personlig assistans.

Föräskringskassans åtstramningar de senaste åren grundas i en ny tolkning av vad som är grundläggande behov. Nu verkar Försäkringskassan efterlysa att riksdagen ska förtydliga vad som ska räknas som grundläggande behov. Men är det verkligen otydligt? Hur kommer det sig då att det fungerade ganska väl under de första femton åren med assistansreformen?

Lagen säger ju fortfarande (9 a § LSS och 3 § LASS) att ”den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov)” under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan har rätt till personlig assistans.

RBU har och kommer att fortsätta arbeta hårt med den här frågan. Ett exempel är årets Almedalsseminarium som du kan se filmat här. Läget är oacceptabelt och det är nu bråttom för politikerna, om de menar vad de säger om lagens intentioner, att återta initiativet från Försäkringskassan och Regeringsrätten i den livsviktiga frågan om personlig assistans.

Nyligen hade jag ett möte med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson om situationen för unga vuxna med rörelsehinder, deras svårigheter att få ett arbete eller en utvecklande daglig sysselsättning och inte minst deras ekonomiska situation. Tidigare under sommaren träffades vi i Almedalen och jag gav henne då förra årets RBU-rapport ”Vem bryr sig?”. Det visade sig nu vid mötet att ministern hade läst rapporten väldigt noggrant och dessutom kunde relatera till den i många sammanhang. Vi kommer att fortsätta vår kontakt och det kändes som att vi var överens om att det är en helt oacceptabel situation som det ser ut idag för många av våra unga.

Jag har under sommaren noga följt engagemanget och diskussionerna kring RBU:s beslut att sälja fritidsanläggningen Mättinge. Det är jättetråkigt att många människor blir ledsna och oroliga och tror att all lägerverksamhet ska upphöra.

Det var verkligen inget lätt beslut för förbundsstyrelsen att fatta eftersom vi insåg att det skulle få stor betydelse för de av våra medlemmar som har nyttjat Mättinge. Samtidigt är det så att vi under många år har brottats med frågan om Mättinge och svårigheterna att få det att gå ihop ekonomiskt. Det är alltså ett väl underbyggt beslut och en sammanställning av underlaget finns att läsa på www.rbu.se.

Beslutet innebär ju inte heller att det inte kommer att arrangeras några RBU-läger framöver. Jag är övertygad om att det även fortsättningsvis kommer att anordnas fantastiska läger runt om i landet.