Svart på vitt om assistansindragningar
Ekot och även Dagens Nyheter uppmärksammade igår att fler än någonsin blir av med sin personliga assistans. Under årets första sex månader förlorade 143 personer sin ersättning. Det är nästan lika många som under hela förra året! Det är skrämmande siffror som svart på vitt bekräftar den bild som vi har på RBU. Ungefär hälften av RBU:s medlemmar med egen funktionsnedsättning är beroende av personlig assistans.
Föräskringskassans åtstramningar de senaste åren grundas i en ny tolkning av vad som är grundläggande behov. Nu verkar Försäkringskassan efterlysa att riksdagen ska förtydliga vad som ska räknas som grundläggande behov. Men är det verkligen otydligt? Hur kommer det sig då att det fungerade ganska väl under de första femton åren med assistansreformen?
Lagen säger ju fortfarande (9 a § LSS och 3 § LASS) att ”den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov)” under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan har rätt till personlig assistans.
RBU har och kommer att fortsätta arbeta hårt med den här frågan. Ett exempel är årets Almedalsseminarium som du kan se filmat här. Läget är oacceptabelt och det är nu bråttom för politikerna, om de menar vad de säger om lagens intentioner, att återta initiativet från Försäkringskassan och Regeringsrätten i den livsviktiga frågan om personlig assistans.
