Agnetha Syns och Hörs

Alla barn ska gå i skolan, och vi menar alla barn!  En bra och utvecklande skola för alla.

Det är så vi tänker… När vi sedan ser verkligheten och idag läser om hur barn placeras felaktigt i skolan blir jag mörkrädd.

Idag presenterar Skolinspektionen en rapport som visar på stora brister när det gäller placering av barn i särskolan. Barn utsätts för bristfälliga och rättsosäkra utredningar som har betydelse för hela den fortsatta skolgången.

Självklart ska det finnas olika undervisningsformer och olika storlekar på klasserna. Alla skolinsatser måste utgå från den enskilde individen. Den som exempelvis har autism, utvecklingsstörning eller ett rörelsehinder med kognitionssvårigheter ska kunna få det stöd man behöver inom ramen för den vanliga skolan. Särskolan behövs givetvis och måste hålla samma kvalitet som grundskolan. Men särskolan får aldrig vara någon slaskhink där man gömmer undan barn som av olika skäl har svårt att klara sig i den vanliga skolan.

ALLA barn måste få möjlighet att med stöd av skolan utvecklas maximalt, få känna glädje och må bra i skolan.

För övrigt har jag ofta funderat över varför det kallas olika i skolan till exempel särskolan, rh-klasser…Varför måste det vara så?

Det enda acceptabla är att alla barn ska få chansen att utvecklas så långt det bara är möjligt utifrån sina egna förutsättningar.

En skola för alla!

Jag har i veckan haft glädjen av att träffa både RBU Bohuslän, RBU Älvsborg och RBU Jönköping för spännande dialogmöten, och inte minst ta del av mångas vardag, problem och glädje. Det är så härligt att känna engagemanget när vi talar om RBU:s framtid. Egentligen allas ”vår” framtid, våra barns och familjers framtid.

En del av diskussionerna handlar om den oro vi ofta känner inför framtiden. Vilket samhälle kommer vi att ha? Hur kommer man att se våra barns behov? Vad händer med den ständiga diskussionen om kostnader?

Men mest tycker jag att vi har pratat om positiva och framåtsyftande frågor som hur vi i RBU bäst ska profilera oss för att få genomslag. Vilket samhälle vill vi se? Hur gör vi för att nå dit och vilka är de viktigaste frågorna för RBU under de kommande åren? Det finns massor av idéer och det är alltid så oerhört roligt och inspirerande att resa runt i landet och träffa alla härliga RBU:are!

Nu i eftermiddag ska jag träffa barn- och äldreminister Maria Larsson för att presentera vår nya samarbetsorganisation Lika Unika - federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Jag återkommer om det!

Nu är arbetet i full gång igen efter en del ledighet över jul och nyår, tiden gick så fort så fort! Det känns så spännande med ett helt nytt år och nya utmaningar… Jag är beredd!

Såg på ABC-nyheterna ett inslag om snöröjningen i Stockholm. Det var ett bra inslag om vikten av att det röjs på ett klokt sätt så att framkomligheten blir bra för alla. Men jag reagerar på hur man använder orden (säkert av okunskap), man talar om människor med funktionsnedsättning som om de vore en särskild sorts människor. ”Livet begränsas för dom funktionshindrade som vackert får hålla sig inne” sägs det bland annat, istället för att vara tydlig med vad det handlar om, nämligen att snöröjningen inte är tillräcklig för att vi alla ska kunna ta oss fram. Så fort jag hör någon tala om "dom funktionshindrade" undrar jag om man tror att det är en särskild sorts människor. Är vi inte alla medborgare i samma land? Man kan tycka att det är en bagatell, men hur vi använder orden säger så mycket om våra attityder och synsätt.