Agnetha Syns och Hörs

Under onsdagen hade vi ännu en politikerutfrågning på Donners plats, denna gång var det socialutskottets ordförande Kenneth Johansson (C) som tog plats i RBU:s heta stol. Frågorna ställdes av vår förbundsjurist Henrik Petrén och jag fick beskriva hur verkligheten ser ut för RBU:s familjer. Kenneth Johansson fick kommentera detta ur sitt perspektiv som politiker och makthavare. Bland annat fick han frågor om assistansen och de senaste årens utveckling med restriktivare bedömningar. Han svarade då att socialutskottet inte är främmande för att förtydliga lagen om det behövs. Från politiskt håll har man inte avsett att få snävare bedömningsgrunder bedyrade Kenneth Johansson.

När Kenneth Johansson fick frågor kring RBU:s förslag om en koordinator svarade han att han såg det som ett kommunalt ansvar. Trots att Riksrevisionen nyligen har föreslagit regeringen att förbättra samordningen av stödet till familjer av barn med funktionsnedsättning vill Kenneth Johansson inte kännas vid att detta kunde vara ett statligt ansvar. 

Kenneth Johansson sa också att om han blev minister med ansvar för våra frågor skulle hans första åtgärd vara att införa en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Han underströk också att arbete och sysselsättning skulle vara en prioriterad fråga för honom.

På RBU:s facebooksida ställdes frågor kring hur tillgängligheten ser ut i Visby och Almedalen. I ärlighetens namn har man verkligen inte de bästa förutsättningarna för dagens självklara krav på tillgänglighet. Det finns fortfarande stora begränsningar i både stadsmiljö och byggnader. En del har man åtgärdat, ytterligare mycket mer borde man kunna åtgärda, men några saker som begränsar tillgängligheten kommer alltid att vara svåra att lösa i en medeltida stad som Visby. Så är det.

Men värre är att man fortfarande skapar otillgängliga miljöer helt i onödan. Ett slående exempel i årets Almedalsvecka är en PR-byrå som har byggt ett tält i två våningar med en seminarielokal på övervåningen. Självklart går det bara att ta sig upp via en trappa. Så tycker tydligen den här PR-byrån att man främjar möten mellan människor. Helt sanslöst!

Det här var det sjätte året i rad som RBU arrangerade ett välbesökt seminarium i Almedalen. Årets seminarium hade rubriken ”Det ser så fint ut på pappret – men hur funkar egentligen LSS?”. Vi hade även i år förmånen att få ha Bengt Westerberg som moderator. I panelen satt förutom jag själv, Linnéa Darell (FP), kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden i Linköping, Lennart Axelsson (S), riksdagsledamot i socialutskottet och Per-Anders Sunesson, chef för tillsynsenheten på Socialstyrelsen.

Jag inledde semimariet med att berätta om hur det ser ut i verkligheten. Jag får så många samtal från RBU-medlemmar som upplever problem, så tyvärr finns det allt för många exempel på vad som brister i LSS.

Per-Anders Sunesson bekräftade bilden och berättade att det finns en stor enighet på Socialstyrelsen om att LSS är det område som är i störst behov av ökad tillsyn.

Politikerna Lenart Axelsson och Linnéa Darell fick sedan kommentera detta ur sin respektive perspektiv från riks- och kommunalpolitik.

Lennart Axelsson (S) var väldigt tydlig med att det inte finns några politiska direktiv om försämringar av varken LSS eller den statliga personliga assistansen. -Vem är det då som vill skära ner om det inte är politikerna? frågade en kvinna i publiken och det kan man verkligen undra. Det genomsyrar på något sätt hela samhället nu med kostnadsökningar och att man måste hålla igen. Ändå är det ingen som har uttalat det. Både kommunens och Försäkringskassans insatser genomsyras av detta.

Linnéa Darell var inte främmande för att det kan behövas en ökad politiskt styrning av Försäkringskassan mot bakgrund av utvecklingen av assistansen under de senaste åren.

Det känns ändå bra att Socialstyrelsen har fått upp ögonen för bristerna i LSS. Per-Anders Sunesson sa att LSS nu står högst upp på Socialstyrelsens tillsynslista. Det var ett glädjande besked och något som vi i RBU noga kommer att följa framöver.

Nu är jag, vår förbundsjurist Henrik Petrén och vår redaktör och kommunikatör Sofia Segergren i Almedalen för att påverka politiker och andra makthavare på olika sätt. Vi gör det genom torgmöten, seminarium och många spontana möten på Visbys gator.

I morse såg jag Expressens krönikör Lotta Gröning från Expressen prata om Almedalen på tv. Hon sa att ”det tar tid att påverka”. Det är något vi vet i RBU, men vi vet också att vi kan påverka och att vi gör det. Man måste komma ihåg att möten som inte alltid leder till ett konkret resultat idag ofta kan göra det på längre sikt. Hela tiden, i alla möten, sår vi frön som kan bära frukt framöver.

Idag hade vi en utfrågning av den moderate riksdagsledamoten Lars Beckman på Donners plats. Vi tog upp tre viktiga frågor för RBU i det vi har valt att kalla ”heta stolen”. Dessa frågor var personlig assistans, samordning av samhällets stöd och behovet av en koordinator, samt arbete och annan sysselsättning för personer med rörelsehinder.

Lars Beckman har bra förståelse av våra frågor men vi önskar förstås alltid mycket mer konkreta resultat och snabbare. Det kan man inte alltid få men vi sår frön…

Direkt efter mötet med Lars Beckman kom två personer från organisationen Svenskt Näringsliv fram och vi bestämde att vi ska höras efter sommaren och diskutera vidare kring frågan om sysselsättning. Ännu ett frö…