Märkligheter kring ledsagares kostnader
Gång efter annan får man uppröras över huvudlösa beslut. Aldrig kan man luta sig tillbaka en stund och ta det lugnt. Jag tänker en på dom om ledsagares kostnader som har uppmärksammats i media under sommaren. Det handlar om att en kommun inte ville ersätta person för utgifter som hade uppstått för ledsagarens kostnader.
Det här är förstås helt galet! Vem vill betala för två? Vem? Om det ska vara så borde i så fall våra politiker föregå med gott exempel, vi får kanske dubblera deras inträden här och där. Skulle det vara ok? Tanken känns orimlig, eller hur? Men det är precis vad som nu händer många människor med funktionsnedsättning. Vill du gå får du betala för två!
Efter den här domen har det spridits en uppfattning i vissa kommuner om att ledsagares kostnader inte måste, eller ens får, ersättas av kommunen. Enligt RBU:s jurister är detta en felaktig tolkning av domen. Vad domstolen säger är att det inte med stöd av LSS är möjligt att tvinga kommunen att ersätta den enskilde för utgifter han har haft för ledsagarens kostnader. Men kommunen är självklart skyldig att se till att de uppdrag man ger sina anställda ledsagare också kan utföras. Och ofta innebär detta att man ger ledsagaren möjlighet att stå för de kostnader som uppstår under utförandet av uppdraget.
Vi kommer förstås följa upp den här utvecklingen och ta kontakter med ansvariga politiker och myndigheter. Aldrig kommer vi att acceptera att man underminerar möjligheterna för människor att få del av den viktiga insatsen ledsagning.
