Parkeringstillstånd år 2010

Rapport har i två inslag igår (19:45 in i sändningen) och i förrgår tagit upp den helt orimliga situationen kring parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Även Aftonbladet och Expressen skriver om detta. Marie som medverkar i Rapportinslaget är neurosedynskadad och saknar armar. Hon har svårt att bära och att betala i automat är nästan omöjligt för henne. Men eftersom hon kan gå själv kan hon inte beviljas parkeringstillstånd enligt de riktlinjer som nu gäller.

 

Bland RBU:s medlemmar är det också många som har drabbats av en orimligt snäv tillämpning och vi tar upp bland annat den här frågan i vår årsrapport 2010 där vi säger att det måste finnas ett barnperspektiv på reglerna om parkeringstillstånd. Framför allt finns problem när det gäller barn med rörelsehinder som åker som passagerare. Tidigare har det inte varit någon diskussion om att en familj med ett barn i rullstol ska ha rätt till parkeringstillstånd. Men numera anser man att barnet ska lämnas av på trottoaren medan föraren parkerar bilen, något som kan ta väldigt lång tid inte minst i våra större städer. För att kunna få ett parkeringstillstånd ska barnet kunna betecknas som ”värnlöst”! Känns det som 2010? Inget barn ska behöva lämnas ensam på trottoaren!

 

Det här gör mig så oerhört upprörd. Att man drar in på insatser på grund av att de kostar pengar ser vi ofta. Men nu drar man till och med in stöd som egentligen inte innebär någon särskild kostnad för samhället. Hur tänker man? Jag skrev i förra veckan om att ”veta sin plats” angående assistansen och det är precis så det känns med detta också – som en markering mot barn och vuxna med funktionsnedsättningar att man minsann inte ska tro att man kan få vad som helst hur som helst.

 

Istället för att underlätta livet lägger man alltså helt onödiga hinder i vägen för alla människors delaktighet. Obegripligt! Jag undrar hur länge vi ska behöva kämpa för detta.

 

När jag ser inslagen i Rapport och hör ministerns kommentarer känner jag att hon inte kan ha hunnit skaffa sig tillräckliga kunskaper i den här frågan. Det är klart att detta går att ändra om bara viljan finns! Vi i RBU vill gärna ge Catharina Elmsäter-Svärd kunskap om förhållandena för framför allt familjer som har barn med funktionsnedsättning och argument för att en förändring är nödvändig. Som ett första steg kommer vi att träffa representanter från näringsdepartementet i början av nästa år.

 

Nu tar bloggen ett litet juluppehåll men kommer tillbaka efter nyår. Gör det du med och häng med i vårt arbete för ett rättvist samhälle och ett utvecklande liv för barn och unga med rörelsehinder! Till dess vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0